Gooosa maaage!

Gosa mage, det är det som är grejen numer, och har varit ett tag. :)

Mestadels när min lille älskling är trött, då ska tröjan dras upp och
magarna ska gosa.
Pappa Emils mage är bäst, därefter kommer morfar.

Han är så go, så fin och så otroligt härlig, min älskade Oscar!

2-års kalas!

Nu är vår fantastiske kille 2år!
Grattis sa Oscar och blev så lycklig över sina paket! Allt från
kritor, lego, docka, kläder till bilar och tågbanor!

Lasse köpa den äljen. Mommo köpa den, säger han och leker glatt. :)
Kul att han minns vem han får vad ifrån. :)

Jag blir så varm i kroppen av alla som kom och grattade, som visade
vår son att han är älskad! Tack, tusen tack, allihop!

På bilden ser ni kusinerna Hjalmarsson, Olivia fattas. Visst är de
lite lika, grabbarna? :)

2 år

Oscar utvecklas i rasande fart, och nu när jag tänker efter, så minns jag knappt när han började med vad. :)

När han var 1,5 år vet jag att jag tänkte, nu, nu är han som "roligast"! Men sedan dess händer bara mer och mer! Vi skrattar varje dag! Visst är det lite 2-årstrots, sjukdomar och jävelskap, men utöver det då är han en pysslig kille som gärna busar!
Han pratat mer och mer, och härmar efter det mesta som han hör.

Pappa plutta!! Mamma plutta! Oscar plutta! - ja, det är väldigt roligt att prutta :)

Oscar ajaj. Oscar kall. MIN!!! - är också vanliga ord här hemma.
Mamma fin, säger gullungen också ibland.

Han gillar fortfarande Bamse, men nu börjar också Pippi Jömpött börjar knappa in. :)


Oscar sover i sin egen säng, men vaknar fortfarande flera gånger per natt.
Han vill ofta gosa magen, helst sin mot din. :)

Vänner, och feberkramper.

Oscar pratar ofta om sina vänner Ajvid och Isabäll. Buuusa, vill han göra.
Det är så härligt att se de leka med varann även om det också blir
lite hårdhänt i bland. MIN är ju ett ord de små dagisbarnen lär sig
fort. :)

Det var mysigt att i helgen träffa lite vänner, eftersom veckan
spenderades med VAB.
Förra helgen fick Oscar sin andra feberkramp. Denna var värre än den
första kändes det som.
Han krampade häftigare, lät konstigt, dreglade slem och blev blå om
läpparna. Tre minuter höll det på, och jag trodde jag skulle gå i
tusen bitar!
Jag var nära panik, men klarade mig. Fokuserade på Oscar och visste
att ambulans var på väg. Vi fick åka in till akuten där en barnläkare
kontrollerade och utförde tester på Oscar. Han var frisk. Det är de
outvecklade hjärncellerna som reagerar på häftiga
temperaturskillnader. Det är när krampen är på en sida som hjärnan tar
skada. Annars ska man vara lugn. Jo ja tackar! Det är så hemskt att se
sitt barn krampa och inte kunna göra något. :(

Full fart

Oj vad tiden går!
Förra veckan var det inskolning på nytt dagis. Jag och Oscar gick ihop
de första två dagarna och han och Emil den tredje. Fjärde dagen
lämnade vi honom.
Det känns inte rätt i magen, men Oscar verkar gilla läget.

Natten mellan fredag och lördag fick Oscar sin andra feberkramp, och
nu är han sjuk i feber och hosta. Så typiskt! På förra dagiset hade vi
inte en enda VAB-dag, och nu är vi redan igång första veckan!
Vi får se hur det blir. :)

Vad det gäller feberkrampen så skrämde det såklart skiten ur oss,
igen. Ambulans och akuten för div tester.
Måtte jag slippa uppleva feberkramp igen...


Oscar har varit med pappa Emil på Jula och hittat sin present som står
högst upp på hans önskelista till 2års dagen!!!

Var tar tiden vägen?! Är min bebis två år?!? Har jag redan jobbat ett år?

Tata

Oscar kan många namn. Barnen på dagis, fröknar och vänner! Men om sig
själv säger han Tata.
Det är inte alls likt Oscar och jag vet inte varifrån det kommer.


Min farmor Kerstin dog några veckor innan Oscar föddes, och hon sa
alltid att "en går och en kommer".
I min värld tror jag att farmor valde att gå för att bli Oscars skyddsängel.

Igår fick jag veta att Farmor Kerstin kallade sig själv för Tata när
hon var liten, för Kerstin var för svårt att säga!

Sammanträffande???

Snart 2 år!

Min lille bebis, är snart 2 år!
Jisses vad fort året gått, och vad mycket det är som har hänt. Det är
en fin liten pojke härhemma, som pratar, luras och busar!

Förra veckan började han sjunga. Först ut var Lilla snigel, akta dig,
och därefter kommer sång på sång. :)

Nästa vecka ska vi byta dagis. Men utöver det så har vi fått fart på
vardagen som småbarnsfamilj.

Nu när 2-års dagen närmar sig kommer också trotsen, och prövningarna
är många och tålamodet får sig ett rejält test! Ena stunden är han en
ängel, och nästa blir hela hans kropp som en lealös 1000kgs klump som
skriker och gråter.
Det är så man har stunder som på fotot att ta fram och minnas, för att
klara av de jobbiga stunderna.

Jag älskar hur vi kryper ihop, gosar och somnar tillsammans. När
andetagen lugnats ner och vi känner varandras värme och kärlek. Jag
hoppas och tror att han känner sig trygg, min fina lilla son! <3