Utedag i solen

Jaga fjärilar.
Leta ankor.
Åka traktor.
Lukta på vitsippor.
Plocka pinnar.
Äta glass.
Gunga i hammock.
Eller bara gå runt på gräset och njuta!

Åh, dagen har varit underbar! Jag har en sådan underbart härlig son!!! <3

Vänner

Igår hann jag vara med på mammaträffen hemma hos Ida. Det är konstigt att stå på ett ben i grabbiga jobbvärlden och ett i söta barn och underbara mammor-världen. Jag försöker, och vill, vara med så mycket jag kan, men tiden räcker inte till.

Det är tufft just nu, inuti. Därför är dagar som igår och dagar som idag, när vänner ställer upp, värda guld. Att få hjälp, en latte och några skratt. Prata och busa.

Idag lämnade jag Oscar hos Felicia. Ida var där och tillsammans skulle de barnvakta de små... Jag var inte orolig eftersom Oscar brukar sköta sig, men så hade jag glömt bort att Oscar är som förbytt just nu. Vem har bytt ut min goe lille kille???
Han skriker och kastar saker, vägrar sova och blir lätt arg. Jag vet inte vad jag ska göra!!!

Målet idag var att besöka förskolor för att bestämma ikväll var vår son ska skolas in i augusti.
Herrejisses, vilken ångest jag har!!!! Inget dagis känns bra, och alla är dessutom fulla. Alla är samma fast otroligt olika! Och jag tror visst det spelar roll var man väljer, det är ändå på dagis han kommer spendera mest vaken tid. Vad är bäst för oss?

Det är för mycket nu. Alldeles för mycket. :(

Nu var'e klippt!

På ettårskontrollen påpekade jag IGEN, att Oscars tungband är kort. Äntligen skrev de remiss till Öra-näsa-hals på KSS! Jag frågade flera gånger om de gjorde ingreppet direkt och både läkaren och sköterskan sa att det var bara en undersökning för bedömning.

Jag har läst på och på barn som Oscar klipper de inte direkt utan det blir narkos. Det är svårt att hålla still starka ettåringar så att man klipper rätt. Så, mentalt har jag länge förberett mig för det. Övervägt vilket som är bäst för Oscar. Låta tungan vara, eller klippa.

Jag har ju börjat jobba, och det känns så svårt att vänja sig vid att man inte alltid kan vara med längre. Emil fick åka till KSS och jag var så orolig, även om det "bara" var undersökning.
Det är så svårt att förklara, men det är väl mammakänslorna antar jag. Inget är viktigare är Oscar!

Till slut ringde äntligen Emil!!
Nu är det gjort, sa ha .
Va! VA?!? Va va va!!?!
Mitt hjärta gick i tusen bitar. Min Oscar! Jag var inte hos min Oscar när han var rädd... Jag som alltid vill och kommer finnas hos han! Åh så ont det gjorde.

Emil lugnade mig och sa att allt gått bra, att han hade varit ledsen de 2 min han höll fast honom, men efter var han gladare än innan!
Det blev lokalbedövning med spray och klipp. Läkaren sa till Emil att själva sticket för narkosen gör ondare än klippet, så fick han bara komma in i munnen på Oscar så var detta det bästa.

Det är skönt att det är gjort, men det kom lite som en chock.
Oscar verkar må bra. Det är svårt att veta om det gör ont eller ej för han är supersnorig, hostig, och dessutom såg jag två tänder som kommit upp idag.
Jag fick honom att lipa men tungan verkar inte komma längre ut än innan. Kanske beror på att han har ont.. Jag vet inte. Vi får vänta och se.

Nu är det i alla fall klippt!

Fotografen Oscar

Att iphonen är en favorit är det ingen tvekan om. Lilleman vet hur man sätter på musik och ta kort. Hittar många konstiga foton i min kamerarulle. :)

Såhär är världen ur Oscars synvinkel! :)

Shoppar med pappa!

Buse

Ja det är en riktigt busig kille vi har, och vi älskar att leka!

Oscars skratt är det underbaraste skrattet någonsin! <3