Man gnager på vad man haver

Oscar har dregglat sedan han föddes, och jag vet inte hur många gånger jag hört 'Han får nog snart tänder'. Men nej, inga små vita plutt-tänder har dykt upp.

Men igår kände jag i munnen och snart så tror jag de kommer i underkäken, för det är två knölar där! Lille plutt blir så stor!

Han tar sig fram fortare nu. Ålar sig fram, men har varit uppe på knä och krypit en dag, så det kommer nog. Han ställer sig hellre upp och vill gå, så man får passa sig för att lämna honom själv i rummet. Vips så står han upp mot gåstolen, tvbänken, bordet eller vad han nu hittar. :)

När vi sjunger Prästens lilla kråka, vickar han på huvudet i en slank han hit och en slank han dit!
Han har över huvud taget mer humor nu. Jag kan märka ibland att han vill busa.
Han sträcker även fram sitt kex så vi får smaka, och han har börjat peka på saker och vill dit. Pappas gitarrer på väggen och fotot på Isabell är favoriterna! :)

Vi tränar på att klappa händerna, och igår och idag har han börjat fatta grejen tror jag :) ! Jag blir så varm i hjärtat när jag märker att jag faktiskt lär den här lille killen saker och att han förstår! <3

I tre dagar har han dessutom somnat om på morgonen och så har vi sovit till ca halv nio! När man tror man har rutin så byter han :) Busungen!

Tänk att jag fått en sådan fin, underbar och skön liten kille att kalla för son!!!