Klipp klipp

Nu har mamma försökt klippa det långa håret några gånger men
misslyckats. Därför fick det bli ett besök hos frisören!
Livrädd satt plutt blixtstilla tills tjejen klippt färdigt. När hon
tog fram rakapparaten trillade en tår nedför min modiga killes kind,
så vi använde den aldrig.
När hon var klar vinkade han glatt och sa några väl valda ord, vad vet
jag inte. :) Sedan studsade vi vidare över torget i Skara och tog
bumbum hem till pappa!

Min charmiga Oscar

Vilket bus, vilken humor och vilken fantastisk liten kille min bebis vuxit till.

Jag älskar hur han stryker min kind och får mig att skratta. Jag
älskar honom, till månen och tillbaka!!!

Tiden går

Ja, nog går tiden fort alltid. :)
Här på korten är Oscar ett halvår och ett och ett halvt, lika busig,
söt och glad!


Min lille bebis har hunnit bli 20 månader gammal. Han går på dagis och
tycker att det är jättekul! De första två veckorna var jättejobbiga,
men nu vinkar han hejdå och springer iväg och leker! :)
Han lär sig massor. Snabbt.
Orden flödar och han älskar att måla, leka kurragömma och att gosa. <3

Han är den bästa ungen i världen, och med charm, bus och härliga
uttryck förtrollar han mig och många runt ikring.
Jag är så stolt! Över Oscar, men oxå över mig och Emil.

Tack för att du finns min fina son!

Dagis

Idag var det då dags för livet att gå in in en ny fas. 1,5 år har vi
fått vara hemma med vår prins, men nu är det dags för dagis och
heltidsarbete.

Idag var första inskolningsdagen och Oscar var jätteduktig! Lekte, åt
och somnade! :) Underbara trygga barn!!! Mamma är stolt! :)

Hej!

Det bloggas dåligt, men det beror på förändringarna i livet. Mamma
Malin försöker lära sig vara ifrån sin lille plutt och sliter hårt på
jobbet.
Snart är det dags för dagis, och jag hoppas och önskar varje dag att
det kommer gå bra, annars vet jag inte hur jag ska kunna hantera det.

Utöver det så har vi en härlig sommar med glass, gungor, plocka stenar
och en hel massa bus! :)

Fina Oscar

Plötsligt händer det

Såklart har jag försökt få Oscar att tex somna i knäet som andra barn, i bilen, hemifrån, ja lite varstans, men icke. Hemma på ovanvåningen i mörkret, där somnar han. Spelar ingen roll hur trött han varit, inte förrän vi kommer hem och jag gungat honom har han somnat.

Små steg framåt och tålamod, och så plötsligt händer det!
Förra veckan somnade han i min famn på ett café i Stockholm, dagen efter i knäet på tåget hem. Och idag, i min famn medan vi tittade på tv! Inget gråt, inget gnäll. Bara somnade.
Det är så stort!!! Från en kille som aldrig sov själv, som inte gick att lägga ner utan att han vaknade, till detta!

Jag försöker påminna mig om att det går inte tvinga fram saker. Barnet måste mogna. Man kan försöka och man ska väl tänja på gränserna ibland, och ibland fungerar det. Men man får inte bli ledsen och frustrerad om man misslyckas.

Vi växer, varje dag!