Plötsligt händer det

Såklart har jag försökt få Oscar att tex somna i knäet som andra barn, i bilen, hemifrån, ja lite varstans, men icke. Hemma på ovanvåningen i mörkret, där somnar han. Spelar ingen roll hur trött han varit, inte förrän vi kommer hem och jag gungat honom har han somnat.

Små steg framåt och tålamod, och så plötsligt händer det!
Förra veckan somnade han i min famn på ett café i Stockholm, dagen efter i knäet på tåget hem. Och idag, i min famn medan vi tittade på tv! Inget gråt, inget gnäll. Bara somnade.
Det är så stort!!! Från en kille som aldrig sov själv, som inte gick att lägga ner utan att han vaknade, till detta!

Jag försöker påminna mig om att det går inte tvinga fram saker. Barnet måste mogna. Man kan försöka och man ska väl tänja på gränserna ibland, och ibland fungerar det. Men man får inte bli ledsen och frustrerad om man misslyckas.

Vi växer, varje dag!