Volvo!!!

Hänger med morsan på jobbet! Brum Brum!!!

Fat & Happy

"Åhh vilken liten knubbis!" - Det får vi höra ofta.

Vi vill med denna bild bara säga - Ja, knubbig OCH GLAD! :)

En gör så gött en kan..2

Hann med mitt första bullbak i vuxen ålder idag oxå! Brända o mindre goda blev de... Åh, om de ändå hade smakat som mormors, mammas eller Ellens...

Knackeliknack på dörren hördes på kvällskvisten och utanför stod Jari o Millan! Härligt med besök i vår stuga. :)

Det är VARMT, luktar koskit och massa flugor. Sommar på landet alltså... :)

Gonatt!

En gör så gött en kan

Tänkte ge mig och Oscar en vilodag idag. Vi behöver det. Jag hoppas på att en vilodag skulle lugna mig lite och få Oscar att känna sig trygg och sova bättre.
Men, en uppskruvad Malin är inte så lätt att få ner i varv. När dessutom borden och måsten och skulle vilja finns åt vilket håll man än vänder sig är det ännu svårare.
Jag tar det lungt, bakar lite (misslyckas iofs) och sorterar lite kläder. Sitter ute i skuggan med Oscar, men samtidigt är jag på tå..
Skulle vilja åka och göra Leif glad, men efter Tidaholmsresan häromdagen när Oscar skrek hela vägen vågar jag inte. Inte åka själv, får vänta på Emil. Nästa vecka har han semester. Så skönt!

Skulle behöva åka till stan och fixa massa saker, men det är för varmt.

Ja, en gör så gott en kan. Idag har både mor o son duschat. Så nu luktar vi bättre än kossorna här ute i Bjurum! :)

Det tar sig...

Sakta men säkert börjar vårt nya hem kännas som hemma. I röran av flyttkartonger finns ändå några hörn piffade med lull-lull. :) Det tar sig.. :)

Det blir bättre..

Alla förlossningar är olika, det är något man måste komma ihåg i allt detta.
Nu ska jag vara ärlig. Min fina mask tas av för några minuter.. Here we go.

Det har gått lite mer än fyra månader sedan den dagen som skulle varit den bästa i mitt liv. Jag börjar få ordning på känslor, hormoner och kropp nu.
Jag mådde inte bra. Det fanns ganska många stunder som jag undrade om jag någonsin skulle våga gå ut, om jag skulle bli "normal" igen.
Jag kunde skött mycket runt omkring mig annorlunda, men i bubblans dimma är jag ändå stolt och glad över att jag tänkte på mig, Oscar och Emil. Jag är ledsen över att jag inte lät alla träffa vår nyfödde, men de första veckorna var jobbiga och det enda jag ville var att njuta av vår son tillsammans med Emil.

Jag önskar att jag inte mindes Barnmorskan på förlossningen, jag önskar att jag kunde släppa hur äcklig och i vägen jag kände mig. Jag önskar jag kunde glömma hur jag satt med min lille avklädda son i en filt på KSS och väntade på provsvar medan släkten begravde farmor. Hur känslorna slogs om vad som var viktigast, Oscars hälsa eller hej då farmor.
Dog farmor verkligen? Jag var otroligt ledsen för farmor samtidigt som det var mina lyckligaste dagar efter 9 långa månders väntan. Känslorna var ett enda virrvarr.

2 helger efter förlossningen var vi hos mamma och pappa, jag minns hur de gav mig mat och att energin började komma tillbaka. Samtidigt tvingade jag mig själv att börja träffa människor igen.
Jag är så tacksam för pappas goda råd, mammas omtänksamma hjärta och Emils kärlek.
Jag vet inte hur många gånger han sagt det: Det blir bättre..
Jag är så tacksam.

Jag skriver allt detta för jag har idag förstått att det är sant. På riktigt!
Jag kommer aldrig bli Malin som förr, jag kommer aldrig glömma förlossningen, och jag kommer aldrig bli en perfekt mamma,
Men!
Så länge jag försöker, ger det tid, och tror på oss, så kommer det bli bättre..

Idag har jag åkt med en jätteledsen Oscar tur o retur Tidaholm. Jag har bakat kladdkaka, vispat grädde, diskat, förberett mat, sminkat mig, gett Oscar puré, fikat med pappa och plockat i vårt nya hem. Och klockan är bara halv dag slagen! Det blir bättre!

Min största rädsla är att någon ska ta min Oscar. För några kanske det låter barnsligt, men det är så det känns.
Men jag vet att Emil har rätt, det blir bättre det också!
Det känns så otroligt att jag fått en fin son att älska, ta hand om och busa med. Att han är min! Ett eget litet barn. Inget i världen är viktigare än sitt barn, och för mig kommer Oscar alltid först.

Allt får vara som det är, för hur som helst, så blir det sakta bättre! :)
Varje dag bjuder på nya utmaningar, och oro är slöseri med känslor och energi.
Det blir bättre... :)

Flytthelg!

Medan morfar cyklar tour de France, flyttar vi. Puh va trötta och slitna vi är såhär på måndagsmorgon!

Nu bor vi bland korna i Bjurum!
Välkomna på en fika! :)