Jag försöker läsa av honom, medan jag försöker finna sätt att få i mig mat, gå på toaletten och klä mig.
Vilken skillnad mot helgerna!
Jag tittar ofta på klockan...
Idag tänkte jag ge mig ut. Först till kyrkan. Men jag är så trött så jag valde att sova med Oscar istället.
Vill gå och köpa band och greja med dopsakerna, men hittar inget bra tillfälle.
Skulle behöva köpa flyttkartonger, så att jag kan börja plocka.
Jag har att göra, men gör det inte, för den lille människan, min son, vill helst bara mysa. Då är han lugn. Jag låter honom, för att mysa är gott! Snart är han 15 och dissar morsan. Jag njuter av honom så mycket jag kan och orkar. Njuter och försöker lära, utveckla. Små steg i taget.
Jag bara önskar att Emil fanns hos oss, att det var helgdag varje dag. Att det inte kändes så ensamt.
Jag lär mig. Snart kommer nog en måndag som känns som vardag.
Jag tror att vi har lite flyttkartonger nånstans. Ja, mys på Malin, men känner du för att dra ut så GÖR det bara. Det blir bra det med ska du se! Oscar kanske protesterar, kanske inte. Men han måst eju lära sig att leva med dig också, och inte bara du med honom!
SvaraRaderaKänner såååå igen det där klocktittandet, tiden som sniglar sig fram. Det går faktiskt bätte bara man tar sig ut och GÖR nåt, vad som helst, men helst träffar andra som sitter i samma båt så att säga. Våga ta plats, både fysiskt och ljudligt! Ut och röj! ;-) KRAM!!!
Hmm, det är lätt att sitt ahär och ge goda råd, men det är ju det enda jag kan göra ju. Ta till dig det du vill och tycker passar dig och skit i resten. Om du bara får nytta av en ynka pynka del av min erfarenhet så är jag lycklig! Älskar dig syster!
SvaraRadera