Mössebergs kyrka

Jag är inte särskilt kristen av mig. Kan inte påstå att kyrkor är intressanta heller. Men nu när jag lämnat Ramunderboda socken och dess kyrka och kommit hit till Skaraborg börjar mitt tycke så smått att ändras.
Här finns så fina kyrkor, kyrkogårdar och samlingsplatser.
Mössebergs kyrka är ljus, fin och glad.
Jag och Oscar går dit på sångstund ibland. Det är en lugnare, avslappnare känsla där än på Gula Villan (Laxås Killevippen).

Idag fick vi gå upp i kyrkan, där massa barn samlats, och titta på en rolig tant som sjöng, rimmade och sa ramsor. Oscar sov först, trots alla ljud, men när alla klappade händerna vaknade han till. Han var tyst och snäll hela tiden.
Efter fikat la jag en jättetrött Oscar i vagnen, trodde att han skulle somna direkt. Men icke!

Jag förstår inte. På dagen går det inte få honom till ro annat än min famn. Sova i knät, och helst vagga.
På kvällen lägger vi honom i sängen och han somnar efter en liten stund.
Försökte göra likadant nu, men icke!

Jag ska inte klaga, jag bara inte förstår.
INATT SOV OSCAR HELA NATTEN!!!!
Fantastiskt!!!

Prästen pratade med barnen efteråt, men det kändes som om han pratade med mig. Han sa: Kan man ta emot något som någon vill ge om man har händerna så här? (Han knöt båda händerna) Neeeeeej, skrek barnen och skrattade. Kan man se om man gör så här? (Han blundade) Neeeej, skrek barnen igen.

Man måste öppna ögonen och välja att se det man vill, annars missar man så mycket.
Jag tänkte, när jag ser och oroar mig, missar jag när Oscar ler. Och jag måste, även om jag blivit mycket bättre på det redan, öppna händerna och ta emot.

Ja, sångstunden gav kanske inte Oscar så mycket, men mig. :)

En dag i taget. Små framsteg är bättre än inga. Lyssna på Oscar istället för att googla. Det är mitt recept just nu.

Sa jag förresten ATT HAN SOV HELA NATTEN?? :)