Oscar sjuk? Nää. Han har knappt haft feber, snorig ett par gånger på sin höjd. Vad är det som händer nu? Varför är han så sjuk? Ingen mat vill han ha, inte ens glass.
Mitt hjärta brister när jag inte kan hjälpa honom. Jag vill trolla bort febern, lugna hans hosta och läka hans hals,
men jag kan bara hålla om. Hålla hans lilla hand.
Varje gång jag blundar ser jag hans lilla ansikte, helt stelt, med ögonen stirrande mot taket. Små tysta andetag.
Jag berättade för min pappa hur rädd jag var, och då svarade han, att det blir han fortfarande ibland när han ser mig, och jag är snart trettio. Jag antar att det är nu det börjat, oron man aldrig kunde förstå innan man fick egna barn.
Inatt vågade jag tro att det kommer ordna sig, att den elaka feberkrampen inte skulle komma igen, och jag sov ett par timmar. Det var skönt.
Jag måste orka hålla hans hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar